Brev från Ragnhild, 13 augusti 1995.

 Hej Niclas!!

Idag är det söndag 13/8. Oj, jag har inte fått din adress men j tänkte att j kan ändå starta ett brev till dig. Ju längre desto bättre, eller hur? Det var ju räligt det som hände med dig men tur ändå att det inte var ännu värre. Nu finns det ju gott hopp att du blir bra igen. Man får minsann sina smällar av livet. Vet i fanken vad allt går ut på egentligen, det får vi inte veta, men man undrar hela tiden. För att det är nån mening med det hela det är jag övertygad om. Det händer så mycket som är oförklarligt. Jag har just läst en bok om livet före livet. Den var ganska traggig för det var en  psykiater från amerika som hade hypnotiserat en massa patienter och fört dom bakåt i tiden så att dom skulle berätta om sin födelse och det var hela tiden en uppräkning av vad dom hade sagt. En kort snutt om var och en. Men innehållet var ju intressant. Nästan alla upplevde det som att dom på nåt sätt valt sina liv och var runt sin mor nästan hela tiden. Strax före födelsen gick dom in i kroppen. Men de kunde för den mesta ändå känna tanken o känslor från dem som var runt dem. De flesta tyckte det var obehagligt. 

Usch! vad jag skriver fel. Det är så när jag är ivrig o det är jag för det mesta "Otryggt" skulle det va. Kallt och opersonligt o ingen begrep hur mycket de förstod, de var ju bara småbarn. Det är verkligen invecklat. Många berättade att de levt med sina föräldrar , syskon och blivande partners eller olika släktingar i nåt föregående liv. Men under andra förhållande, som om vi blir tilldelade olika roller. Det känns som om det mycket väl kan vara så tycker jag. När ja blett ensam pratade vi mycket om det. Marita, Monika och jag. Vi kom fram till att vi kanske hade valt våra liv. Att vi hade tänkt att det blir ett jobbigt liv. Men att vi ändå tänkte att vi gör det nu så får vi det undanstökat. En del blir ju verkligen hårt prövade och många av dom som fanns med i boken ville verkligen inte födas. Det var mycket jobbigare att födas än att dö. Den där förmågan att känna andras tankar o deras klarsyn o nästan förfäras över att stoppas in i en så liten och hjälplös kropp, detta försvann ju ganska fort. Ja i en del fall fanns rädslan att falla, kvar i vuxen ålder, som höjdrädsla, och det är ju mycket tänkbart. 

Ibland får man så mycket prövningar att man till slut blir rädd för allting o får panik. Det gäller att leta fram en helhetssyn och få perspektiv på det stora hela för att inte tappa greppet. Ja det är inte lätt att leva, du milde! 

Nu lämnar vi detta område för idag och går upp till ytan. Det är fruktansvärt hett idag, jag har vatt ute och vattnat några krukor, änglatrumpeter och spikklubba. Ethel satte en massa fröer i våras. Vi skrev efter en massa ovanliga sorter från "Impecta", men jag hade inte tid att plantera dom så det fick hon göra. Sen har jag dom i ganska stora krukor här vid söderväggen och en del i drivhuset. De i drivhuset står i jorden så det är nästan träd. Krukorna är inte för små, de blommar så fint ändå. I drivhuset är mera djungel. Stora gurkor, meloner och bönor. ända upp i taket. Även tomaterna når upp till taket nu. Vi hinner inte med att äta allt. Stora tagetes vid sidorna blommar med jättestora blommor, ja det är överväldigande. Nu mulnar det minsann ute och luftr lite så det kanske blir regn snart. Det vore skönt, det är väldigt torrt. 

Vi har fått tillskott i familjen. Har mor berättat detta eller? Jag sa det när jag pratade med dej i telen. Iallafall så var det en lite kattunge i längan hos mor den 20/6, det var en främmad kätta som lagt den där. Rune skulle antingen köra ut traktorn eller köra in den när det var nån som jamade så förskräckligt. Han upptäckte ne liten svartvit kattunge och jag kom förstås rusande. Trodde aldrig att det skulle gå att ta den, men Rune tog den hur lätt som helst. Han behövde inte alls jaga den, sen lämnade han över den till mig och jag gick ner och visade mor den. Han låg så stilla när jag bar ner den och var så söt. Vi smälte direkt och jag tyckte det var bra att mor fick lite nytillskott  bland sina gamla som börjar bli rätt skröpliga. Så vi hade ju den uppe i stugan ganska länge. Han sög på halsen och armarna när man satt hos honom. Ibland lekte han och var så glad. I början kissade och bajsade han vid dörren. Jag tog upp en plastlåda som ja la kattsand i och jag behövde inte lyfta i honom där mer än ett par gånger. Så han hade lärt sig att gå dit. Han var så duktig. Men han var rysligt vass på klorna och rev oss på benen när vi kom. Jag var rädd om mors dåliga ben så sen tog jag hem honom den 10/7. det var ju så hett i stugan så det var skönt för honom att komma hit. Fröken var inte precis så förtjust över honom men nu hälsar dom på varann om mornarna utan att fräsa. Det blev kattbebiisen och Dagmar m fl. Brukar oja mig över att jag inte gett honom ett riktigt namn. Men han kommer när jag står här och skriker kattbebisen och det tycker jag är huvudsaken. Även om det nog låter vrickat.

Sen skulle vi köra till Runes bror Bruno på Tjörn. Då fick kattbebisen va hos Anna i Vånga. Dom var så glada i honom och kallade honom "Gossen". Han va hos dem 16 - 22/7, (bra man har dagbok).

Igår skulle mor följa med dit och då fick gossen också följa med, det var riktigt tosigt. Vi tycker det är så roligt att Anna har återvänt, hon är så snäll. Det var ju fruktansvärt hett igår också, annars var mor sugen på loppmarknaden i Arkelstorp, men det fick va. 

Igårkväll tittade vi på en film, Rune och jag, "Bortom horisonten" och vid halv tio.....nej....halv tolv skulle han ut och röka. Då kom han in igen och skrek att där var en räv. Det satt en räv på trappan. Det var inte vettigt. Den va inte alls rädd. Rune försökte köra iväg den och när ja kom ut gick den till och med närmare igen. Den var så fin och tät i pälsen. Men till sist gick den över stengärdet, över till Connys. Egentligen var det synd att vi skrämde iväg den. Den var nog i det närmaste tam. Men man  kan ju inte ha alla djur. Nej nu har jag skrivit i flera timmar så nu får det var för idag.

Det är så kvavt, Rune har varit ute i drivhuset och skördat bönor och morötter. Han var så svett. Det blir väl åska. Tvi, det är väldigt obehagligt. Hej så länge. Jag får fortsätta en annan dag.

Tisdag.

Hej igen, skriver lite till nu för jag har precis skrivit dagbok. Igår hade du ringt till mor, jag fick också ditt telefonnummer. Men jag har inte haft tillfälle att ringa idag, Det var ört-kurs på förmiddagen, nämligen. Elsa  Larsson (Zernys i Mjönäs), Elisabeth Holmer, Ulla (taxi), Dagny, Karin och jag. Vi var i Mannerstad idag, ner mot sjön. När vi cyklade hem, Dagny och jag, regnade det. Vi blev våta. Kom lite i eftermiddag också. Det var nästan XXXXX. Sen körde jag till stan med trasor Långebro. Ulla Stålered men hon hade gått hem. Fick pengar ändå så det gick bra. Handlade på maxi och va hos Marita och hämtade mjölk. Hon har börjat med en ny stil, med strukturmålning. Jag blev sugen att prova, men när har jag tid? Hon börjar på komvux imorrn. Hon hälsar så gott till dig. Vi har fått reda på mysteriet om räven. Rune är ju hos Leffe och lagar bilar och John hade sagt att engelsmannen i Snärjet gift (?) me Marianne, Phils dotter (Lotten) hade en Belgisk rävhund som smiter ibland. Det va den!! Han sticker upp till Ragnborg. Nej nu får ja nog sova en stund, klockan är kvart över tio. Ska till Monika imorrn. Gonatt med dig och sov så gott.

Idag är det torsdag och ska strax skjutsa mor till affären. Hon ahde fått din adress av Ulla så nu ska jag minsann ta och skicka brevet till dig. Igår va ja hos Monika och jag skulle hälsa dig så förskräckligt mycket. Lars åkte med mig till Hässleholm, han skulle operera knät så dom hälsar också. Vi sänder dig många förhoppningsfulla tankar ska du veta. Hoppas det kan ge dig lite tröst när du ligger där och tycker att tiden känns lång. Vi ska försöka att komma och hälsa på dig också men när det blir vet jag inte. Ha det nu så bra du kan och försök ha humöret uppe så ordnar det sig nog. 

Vi önskar dig allt gott hela bunten.

Kära hälsningar från moster.

Hälsningar även från Rune.