Begravningstal till min pappa. 2017-11-09

 6 månader efter andra världskrigets slut, föddes han, min pappa, Nils-Inge.

Han var yngst i en skara på 6 syskon. Familjen stod honom mycket nära under hela hans livstid. Jag tror att det var en starkt bidragande orsak till hur han valde att leva sitt liv. Nisse fann glädje i sin vardag, både privat och på jobbet. Han hade alltid nära till dåliga skämt men också till sång och musik. 

Ett av mina tidigaste minnen av farsan är när han går med Magnus och mig på axlarna under takbjälkarna i vårt lilla hus i Immeln och sjunger "här går vi med våra fina ungar.."

Det var enkelt att tycka om Nisse. Lika enkelt var det för honom att tycka om människor. Som vi alla, hade han fördomar och han hade en viss tendens att inte gilla udda saker. T ex gillade han inte när jag i 20-års åldern köpte en ny bil - en Renault. En udda-bil, ej Volvo då. Kan nämna att han under sina sista 20 år körde Ford. För farsan kunde också erkänna sina misstag och ändra sig.

Överraskningar var farsan bra på. Och solsemestrar var ett kärt nöje. Extra roligt blev det när faster Ingrid och Göran inget anar där de njuter av Medelhavets sol och från ingenstans dyker Nisse och Ewa upp. En annan gång var faster Ingrid på dans i Stockholm och hör plötsligt en bekant röst fråga; "får jag lov", och där står farsan förstås. 

Farsan var under större delen av sitt liv engagerad i olika föreningar, fotboll, hockey, slalom och inte minst PRO. Han älskade sitt jobb. Ändå sa han att den dagen han går i pension skulle han åka raka vägen ner till Oppmannasjön och slänga i alla sina verktyg och aldrig hålla i en hammare igen. Istället ville han ägna sin tid åt familjen, trädgården och PRO.  För ett par år sen , när han  hjälpte oss med brunnskaret, var han noga med att inte använda just hammaren. 

Var han är nu, vet vi inte, men jag tror han har det bra. Och jag tror att han kommer att göra sitt bästa för att hjälpa oss och skydda oss. Han kom från Vångas jord, han återförenas med Vångas jord. Men han kommer att finnas i våra hjärtan och i vårt minne, så länge vi låter honom vara där.   <3